Björnås Sommarluften är ett välkommet inslag för Kerstin Gossé som lämnat bostaden i Quagadougou för att fira semester i familjens röda torp i Björnås.

Relaterat

Ålder: 38 år
Familj: Maken Henri, hans son Mark, 12 år, och de gemensamma barnen Andreas, 6 år, och Linnéa, 4 år
Bor: Ouagadougou, Burkina Faso
Arbetar med: Kommunikatör på UNDP, FN:s utvecklingsprogram, i Burkina Faso. Tidigare journalist och adjunkt på Malmö högskola. Henri är tjänstledig från sitt arbete som gymnasielärare i Malmö.
Fritid: Badar, simmar, spelar tennis. Läser böcker, på svenska för avkoppling och på franska för att träna språket.

Rättvisa: En nödvändighet för ett demokratiskt och fredligt samhälle. Utan rättvisa känner sig ingen trygg.
FN: Nödvändigt och viktigt som global samarbetsorganisation där länder jobbar tillsammans för en bättre värld. Det finns kritik, men jag kan inte tänka mig något alternativ.
Kommunikation: Grunden för allt samarbete.

Burkina Faso hette tidigare Övre Volta och ligger i västra Afrika. Landet har över 15 miljoner invånare och är ett av de fattigaste i världen. Genom Burkina Faso rinner tre floder, vilket gör att landet till stora delar består av savann istället för öken. Klimatet är tropiskt med en regnperiod under sommaren och torrperiod resten av året. Trots att det torra klimatet och den magra jorden gör att det bara går att skörda en gång per år försörjer sig 86 procent av invånarna på jordbruk. Medellivslängden ligger under 50 år och 75 procent av befolkningen är analfabeter.

Efter mer än tio år som journalist är det ovant för Kerstin Gossé att sitta på andra sidan reporterblocket. Sedan drygt ett år arbetar hon som kommunikatör för FN:s utvecklingsprogram i Burkina Faso i Västafrika. Fortfarande handlar arbetet om att skriva, men numera rapporter om de projekt FN driver här.

Att det blev Afrika var inte oväntat. Kerstins man Henri kommer från grannlandet Elfenbenskusten och när tjänsten blev ledig bestämde familjen sig för att lämna skånska Bjärred för två år i Burkina Faso.

– Jag ville till Afrika, jag ville gärna arbeta med kommunikation där och jag ville bo med mina barn i Afrika.

Nu har de byggt ett helt nytt liv, som ändå inte är olikt livet i Sverige. Vardagen finns överallt och trots att Faso är ett av världens fattigaste länder är kontrasterna stora. I huvudstaden Ouagadougou bor familjen i parhus med samma standard som hemma och de åker och handlar på en supermarket fylld med samma varor som hemma. Barnen går i internationell skola och leker med grannbarnen.

Men vissa saker är av naturen annorlunda. Istället för element har huset luftkonditionering och det finns ingen varmvattenberedare. Allt vatten är varmt. Och lämnar man staden för landsbygden finns en ofattbar fattigdom. Den ekonomiska krisen har drabbat även Afrika och handlar där om liv eller död för en redan fattig befolkning.

Kerstin lutar sig fram och rättar till glasögonen.

– Det är så mycket som berör, säger hon. Kvinnor dör i kejsarsnitt och vid förlossningar. Det händer nästan aldrig i Sverige, men där händer det hela tiden.

Det kan vara omskakande att komma till Burkina Faso. Ljuden, dofterna, trafiken, folk som ropar. Det tar ett par dygn att vänja sig. Kulturskillnader finns även i arbetslivet som är mycket mer hierarkiskt än i Sverige.

– Det är uppfriskande att möta andra synsätt, men inte helt lätt, säger Kerstin.

Men, påpekar hon, Burkina Faso är ett land fyllt av fantastiska människor som trots ett hårt liv med fattigdom och sjukdomar har en otrolig livsgnista. Och de har tid för varandra. När dottern Linnéa blev sjuk och de fruktade malaria hörde kollegor av sig och hälsade på.

Nu återstår en vecka av månaden i Sverige. Kerstin är uppvuxen i Kinna, men hennes mamma kommer från Långås. Stugan på den lilla kullen i Björnås utanför Långås byggde föräldrarna i början av 1960-talet och här har Kerstin tillbringat varje sommar sedan hon var liten. Det var bara hit Kerstin ville åka på semester i år.

Det röda torpet med vita knutar och spetsgardiner i fönstren och den lummiga trädgården fylld av rosor, luktärter och äppelträd står i kontrast till den bild av ett tättbebyggt, varmt och hetsigt Ouagadougou Kerstin målat upp. Och det är just naturen hon saknat mest från Sverige.

– Att se en vy när man tittar ut, bara det här att vila blicken på en vacker utsikt, det kan jag sakna.

I april har de två åren gått, och det är dags att lämna Ouagadougou. Med sig tillbaka tar hon vetskapen att vi har det väldigt bra här. På avstånd kan en del svenska problem te sig rätt futtiga.

– Något jag slås av ofta är att vi inte är mer tacksamma. Vi tänker oftare på det vi inte har än på det vi har.

Men något hon inte oroar sig för är vad hon ska jobba med väl tillbaka i Sverige. För en sak hon lärt sig är att det oroas för mycket här. Allt ordnar sig, det har det ju gjort hittills.

Christina Kihlström christina.kihlstrom@hn.se